Det börjar klarna..

...och då pratar jag inte om vädret för det ser fan inte lovande ut!

Jag pratar om mitt snurrande huvud och allt sus i mina tankar.. Kan vara så att min tinitus bara hade förflyttat sig från öronen till huvudet.. Vem vet?!

I bland möter vi mot gångar som får livet att bli som en grå dimma men det är då man måste plocka fram dom rosa molen och försöka sväva på dom även om det känns som att man snart trillar av.

Livet har så mycket mer att erbjuda än att stänga in sig i sin skyddsborg och lyssna på deprimerande musik där man försöker analysera varje ord i texten och försöker komma fram till vilken känsla personen hade när dom skrev låten. I bland hade det varit lättare att vara en music girl och inte en lyric girl. Musik tjejerna skiter i vad dom lyssnar på, så länga låten svänger lite och man kan dansa till den.. Fast även om det är jobbigt i bland att vara analytisk så ack vad många gånger musik texter har fått mina tankar att bli klarare och fått upp mig på fötterna igen.
En bra låt med en go text kan verkligen få mig att se dom rosa molnen lite klarare i den grå dimman.. 200 km/h terapi hjälper också jävligt bra, så man får känna sig lite levande lixom. Men det är ju bra mycket säkrare att analysera en sång text..

"Sometimes things find you when you need them to find you.
And for me, its usually song lyrics"

Vid tangenterna; Lilla Mu

Måndag.

Ja då var det ännu en ny vecka..
Förra veckan och speciellt slutet på den har satt sina spår rejält på mig och jag var verkligen inte uppladdad för att jobba. Jag hade så mycket annat att tänka på så jag hade nästan glömt bort att det var måndag. Så i dag hade jag lika gärna kunnat gå med huvudet i en väska för det är ungefär hur bra det gick för mig i dag på jobb.. Tur att jag har bra jobbe kompisar i alla fall :)

Jag tror att det finns en mening med allting som händer. Men just nu är det svårt att se den meningen. Att se en vän må så fruktansvärt dåligt är jävla frustrerande. Och att veta att sommaren snart är slut och att det betyder att en annan vän kommer flytta till sin studentstad och att man inte kommer kunna hålla kontakten så som man gjort gör att det känns lite tyngre för varje dag som räknas ner. Sen att en tredje vän ska flytta till ett helt annat land och vara där hur länge som helst känns det som är inte så jätte roligt det heller =/
Jag tycker inte om att se mina vänner må dåligt. Då har jag hellre själv deras problem.
Jag tycker inte om att folk åker i från mig. Jag vill ha alla samlade här hemma.
Men det är ju tyvärr så att det finns saker man måste gå igenom någon gång även om det gör jätte ont.
Det finns resor man måste göra. Kanske ibland för att kunna överleva.
Det finns beslut man måste ta även om man sårar någon annan.
Det finns saker man måste ge upp för att kunna få något annat.
Man måste våga satsa för att vinna.
Är det menat att en sak ska vara på ett visst sätt kommer det att bli så om inte, det som är menat ska vara kommer att hända och det kommer bli bra.
Livet är fan inte lätt alltid men om man inte går igenom dom jobbiga situationerna, hur vet man då att man lever och att saker är rätt när allting går bra?

Veckan där allt hände

Denna veckan har det hänt så mycket saker så jag kan knappt urskilja det som hänt och jag kan inte rensa bland mina tankar och känslor. Allting snurrar i mitt huvud och jag vet inte vad jag ska känna. Antagligen kommer allting slå till på en gång och jag kommer gräva ner mig i sängen för att reda ut allt som händer i mitt huvud och i mitt hjärta. Jag längtar nästan tills den stunden så jag kan känna något. För just nu vet jag inte vad jag ska känna. Om jag ska vara glad eller ledsen. Om jag ska glädjas med dom som det har gått bra för. Dom som gift sig. Dom som har fått tillskott i familjen. Dom som har tagit ett steg längre i sitt förhållade.
Jag vet inte om jag ska vara ledsen tillsammans med dom som har fått hjärtat krossat. Om jag ska vara ledsen över att två vänner snart flyttar ifrån mig. Jag vet knappt när jag ska vara glad och när jag ska vara ledsen. Just nu känns det som att jag har så många känslor så jag kan inte reda ut var jag ska placera dom eller vad jag ska säga, tycka och känna.
Egentligen borde jag sätta mig ner och ta reda på vad jag känner men det är lättare att hålla sig sysselsatt med något hela tiden för att slippa bestämma sig vad man tycker eller vad man vill eller hur jag ska kunna hjälpa mina nära och kära så att dom mår bra igen..

Life is a bitch and then you die..
Men jag vägrar det! Jag ska inte gräva ner mig för att något är jobbigt eller för jag inte vet hur ja ska hantera olika situationer. Livet är till för att levas och det är precis vad jag ska göra!

Men först ska jag städa för det är något som verkligen behövs här hemma i min lilla skyddsborg!

Det dära med Karma..

..Ja suck. Än en gång stöter jag på det igen.
Det började med att jag fick översvämning i badrummet. Sen kom där en jävla storm som gjorde att det regnade in i lägenheten och sen nån dag efter blev det översvämning i badrummet igen.
Och tror ni inte sen att det kom en liten storm jävel till och gjorde livet surt för mig.
Där står jag på en balkong och inspekterar den 30 minuter långa stormen som helt plötsligt dök upp. (jag stod och hoppades ivrigt att en bil skulle komma flygande) När jag sen anländer hem efter stormen ser jag att det är glas splitter över allt. Nog fan fångade stormen upp ett fönster och pajjade det!
Jag tror jag ska göra som han karma killen på tven. Jag ska skriva en lista med allt dumt jag gjort och sen ska jag rätta till misstagen.. (kommer väl ta sin lilla tid skulle jag tro)
Och när jag är färdig med det ska jag bita Karma jävligt hårt i rumpan!

Det är en jävla tur att Mormor inte vet hur man startar en dator och ännu mindre är medveten om vad en blogg är. För i så fall hade jag nu varit illa ute pga alla svordommar!

Bäst: Evelina har äntligen kommit hem och i morgon ska jag få träffa henne :)
Sämst: Än en gång är det för mycket kvar av månaden när pengarna är slut!

So long suckers

Tillbaka till verkligheten

Då har höst terminen kommit igång på jobbet och det är inte mer än att erkänna.
Jag har saknat dom små liven hur mycket som helst.
Just nu är det rent ut sagt en jävla röra på jobbet. Nya barn grupper, omplacerad personal och nya avdelningar. Ingen har koll på vems barn som är vems och man hittar ingenting.
Men det börjar ordna upp sig och som tur är har vi lite barn denna veckan så man hinner med allting innan vi "kör igång på riktigt".

I morgon sätter sig min au-pair kollega och goda vän Linaloppan sig på flyget för att ta sig hem dm 7.5 timmarna till Sverige!
På lördag är det jag som sätter mig i bilen och kör den lilla halvtimmen bort för att träffa min vän. Trevligt som attans ska det bli i alla fall!

För er som trott att jag kanske skulle spolas bort under natten i min översvämmade lägenhet, kan jag berätta att handdukarna som jag lagt i fönstren var plask blöta och det droppar fortfarande från hall taket.
Så förutom en liten vatten pöl på golet, en fuktig fönsterkarm i hallen och en gren på uppfarten klarade sig lilla Mysan någorlunda bra!

Bäst: Asså detta känns ju jävligt deprimerande men jag kan inte komma på något specifikt som är bäst just nu.. Jag antar att det mesta är förjävla bra!

Sämst: Och sommaren tog vägen vart?

So Long Suckers..

Regnet öser in!

Det pissar in regn genom köksfönstret, Det kommer en flodvåg genom hallfönstret, En fin lite vatten pöl så där lagom att plaska i finns numera på mitt hallgolv och dom få fönsterna som det inte regnar in igenom håller på att blåsa i sönder. Fortsätter det så här funderar jag på att öppna badhus här i min trevliga lilla etta.
Badkaret är ju ändå snart fyllt utan att jag behöver öppna kranen eftersom en fin lite stril av vatten har letat sig in där också..

Varför skulle dom tvunget göra om mina fönster sist på hela huset?!

Nej nu är det dags att tömma skålarna och vrida ur handdukarna!

Tre dagar i spårvagns djunglen

Då var man hemma innanför 50-skyltarna igen. Skönt som fan!
Men roligt hade vi :)

Min mamma blev lite stirr när hon i onsdags frågade mig var vi skulle bo i Göteborg och jag inte hade en aning om var vi egentligen skulle sova..
Men jag svarade henne att denna helgen ska jag bara ta som den kommer och jag skiter i resten.
Jaha sa hon och såg lite orolig ut..

Men vi kom till Göteborg. Jävligt snabbt gick det också eftersom jag sov hela vägen ;)
Nån mil innan Götet tog Bergman över ratten från Johnevannen och killarna fick hoppa bak och lämna plats till oss i framsätet.
Otroligt nog hittade vi var vi skulle bo på en kvart. Med tanke på att vi knappt hade en aning om var vi skulle :)
Vi lämnade bilen och började bege oss in mot centrum. Fick hjälp av en gubbe så vi kunde åka spårvagn och sen letade vi upp tåg gänget. belv en shoppingrunda o sen stack vi tillbaka till vårt nya "him" för att checka in.
Rummen blev indelade och vi hade tur eftersom två av våra rumskompisar ännu inte hade lämnat 50-skyltarna kunde vi bästämma sängar först :)
När sen Rocky & Tanne också dykt upp blev det käk på en resturang med "stans finaste utsikt" Nice tänkte vi. Det gjorde nog även dom efter som man inte blev mätt av maten och den var svin dyr. Dessutom var servicen usel! Dit ska vi aldrig igen!
Torsdagen avslutades med en bowlingrunda som jag lika bra kunde vatt utan.. jag förlorade så jävla stort!

På fredagen var vi alla laddade för Liseberg och än en gång fick vi hjälp av en göteborgare för att hitta rätt spårvagn.
Det första vi gjorde var att värma upp med liseberg banan. Efter det var där inget som kunde stoppa oss.. Vi begav oss till Balder, sen blev det kanonen och så balder igen. FETT NICE!
Svettigt var det så vi åkte colorado för att kylas ner :)
Den fetaste karusellen var lätt "gungan" som vi döpte den till. Helt sinnes sjukt! Kändes som att man skulle trilla av den när man hängde 1000 meter över marken rakt ut! jag skrek som en unge o trodde att jag skulle dö. Men när man hoppat av kändes det som att man klarade vad som helst. Och den känslan är man gärna med om igen så sista åkturen för dagen blev "gungan" igen!
John fick sitt efter längtade mega super duper stora choklad, Bergman ville döda klomaskinerna, Vi blev inte av med Fille min Kille en ändaste gång (vilket är en jävla prestation ska ni veta) och jag övervann min karusell skräk! En toppen dag som avslutades med en utekväll i Götet :)

Tre dagar i Götet tillsammans med goda vänner var något som jag absolut behövde och jag längtar tills nästa gång vi gör en road trip :)

Bilder finns på bilddagboken

So long Suckers