En på miljonen

Zon salva i all ära. Nu för tiden, mitt i flytt, så har det räddat mig många kvällar.

I går efter jobb så var jag som en durasell kanin. Hyllor skulle upp och grejor skulle fixas.
När klockan var sju kunde jag inte stå upp längre.
Så min kära Sambo smörjde mina bed med Zon. Sen skulle han ta ryggen också. Eftersom salvan på benen inte hade torkat in än så la jag mig på en handduk.

När jag sen skulle resa mig så satt handduken fast klistrad vid mina ben som ett plåster.
Ont som sören gjorde det och jag stod stel som en pinne och skrek efter hjälp. Som en liten unge som har en spindel krypandes över kroppen!

Fasen va fel det kan bli ibland!