The big day

Vill bara säga att jag numera vill bli kallad Fru Nilsson.

Ja tänk för att jag har minsann samlat på mig en hel massa vuxen poäng.
Förra helgen så flög fjärilarna värre än någonsin.
Vi var uppklädda till tänderna och knäna skakade.
Jag nynade "lille katt" i huvudet för att hålla tårarna tillbaka
och vi sa "Ja" till varandra och blev make och maka.

Viggo fick sina namn och blev bundis med prällen.
Han var hungrig och försökte sätta i sig prästens band han hade om halsen.
Prästen blev så till sig så han sa fel namn.
Viggo Vide blev Vigge Vido.
Men gollongen fick vatten på huvudet och vi fick varsen ring på fingret.
Så allt gick ju bra!
Vi fick världens finaste sång från Matte och Lisen.
Och gudmor o gudfar/tärna o bestman skötte sig utmärkt.

Vi hade först vigsel och sen dop.
Våra söta små näbbar hade skött sig utmärkt under hela vigsel och dom visste precis vad dom skulle göra hela tiden.
Men under dopet började det bli lite tråkigt och dom hade ju inte riktig koll på vad som hände.
Den ena drog mig lite i klänningen och frågade "My, när ska ni gifta er?"
"Lilla gumman. Det har vi redan gjort"
"Varför?! Fick du Andreas ring då?!"
Jag försökte vara så diskret som möjligt för prästen babblade om dop grejs.
"Vi gifte oss när vi fick ringarna!"
"Varför fick du Andreas ring då?!"
"Därför" Det var inte riktigt läge att förklara!
"Ska du lämna tillbaka den?!"
"Nej! Vi får prata om det sen!"

Då gav hon sig några minuter innan hon drog mig i klänningen igen
"Skulle vi inte gömma oss?!"
"Jo, sen när vi har gått ut!"

Underbara ungar!! :)



Efteråt blev det galaj på Bjärhus Loftet.
Go mat, fina tal och telegram, massa glädjetårar, skratt, tårta och jag fick minsann två danser av min Pöjk.

Dagen kunde inte varit bättre och vi är lyckliga som bara den!
Nu ska jag bara vänja mig vid mitt nya efternamn!
Men det gör jag så gärna :)