I dag kommer dom och ska byta vår varmvattenberedare.
Det betyder en dag utan vatten för mig och en massa okända karlar som grejar i vårt hem.
Så om 45 minuter kommer Mamma o hämtar oss så vi kan vara hos dom. Där är vatten i kranen och inga okända karlar.
Skönt gör karlarna också att inte ha oss här. Med en förveden liten onge som precis lärt sig åla lär dom inte få så mycket egentid på dasset..
Viggo har varit krasslig med hosta och jätte rosslig hals.
Natten mellan onsdag o torsdag var han så hes så det hördes bara som viskning när han skrek.
Natten mellan torsdag o fredag tillbringade vi på akuten.
Febern hade slagit till o han var jätte hängig. Man såg hur ont det gjorde när han hostade och han hade jobbigt att andas.
Det var vi och ett annat par på hela akuten så allt gick väldigt fort. Dom kollade blodtryck och syresättning och det så bra ut.
Fast att han inte mådde alls bra så smilade han mot alla. Lille plutten.
När man sitter på akuten med en liten på 6 månader känner man sig väldigt liten som Mamma. Hjärtat blöder när man hör hans rossliga och pipande andetag och läkare som inte ens kan se en i ögonen eller bemöta en på ett värdigt sätt vill man nästan ha ihjäl!
Men sköterskorna var toppen och dom gav lilleman medicin så han kunde andas lättare. Alvedonen hade kickat igång och Viggo var piggare så vi fick köra hem igen.
Väl hemma tyckte inte Viggo att vi skulle sova. Klockan var 4.30 och han var på sitt bästa bushumör. Jag grät och skrattade samtidigt av lycka och utmattning.
Nu några dagar senare mår Viggo bättre och vi är oehört tacksamma över att bo i lilla-landet-lagom. Med alvedon och otrevliga läkare!
Vår fina toastmadame på bröllopet fixade så några gäster fick uppdrag att göra vårt första år som gifta.
I november skulle Andreas faster med man putsa våra fönster.
Och det gjorde dom med bravur. Sen kom en liten Berit och slutade ner dom igen så i dag packade jag ner ungen i vagnen och med fönsterskrapan i högsta hugg skulle jag ut och putsa fönstren igen.
Jag öppnade ytterdörren och möts av den första snön.
Men det gick bra att putsa i snö också.
Lagom till jag var färdig hade snön smält bort och den skånska vintern är sig lik.
Jag anser själv att jag är en bra fru. Jag vill i alla fall bra gärna vara det. Så i dag när min man fyller år, 30 dessutom, så hade jag förberett med en fin present, som han faktiskt önskade sig.
Jag hade också köpt ett kort med anspelning på vilken bra pappa han är.
Allt för att det skulle vara speciellt.
Jag tänkte till och med ge honom frukost på sängen.
Jag vaknade i morse av att min kära make satt o matade ongen.
Fan tänkte jag och yrvaken med håret på ända och nattlinnet upprullat i armhålorna kravkade jag upp ur sängen som ett kylskåp.
Klampade till gömstället och fiskade upp paket o tillhörande kort.
Jag sjöng med min finaste morgonstämma "vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag... Osv..."
Sen fick han ett grattis och en puss innan jag dunsade ner i sängen igen för att sova vidare.
