En vanlig dag för mig just nu är oftast bara att jag är hemma. Men idag åkte jag på en tur med min gudmor. Vi körde ut till Bjäre och åt lunch, kollade en loppis och hittade en blomsteraffär. När vi kom hem var jag helt slut.
Jag har många gånger försökt att förklara tröttheten men det går inte om man inte själv har upplevt den. För mig är det en dimmig hjärna. Ord försvinner och samtidigt som den jobbar väldigt långsamt går tankarna i 190. Kroppen är helt slut men med en ständig rastlöshet som gnager. Det enda man vill göra är att sova men rastlösheten gör att det kryper i kroppen och det är omöjligt att somna. Vad hjälper? Jag vet inte. Men om jag någonsin kommer på det, så lovar jag att tala om det för alla som vill lyssna. Helt gratis dessutom.
Men för att återkomma till ämnet, min dag. Idag var en väldigt annorlunda dag. Jag lämnade hemmet och min trygga borg och åkte iväg. Det var en mysig dag tillsammans med en för mig, väldigt viktig människa. Vi kom fram till att vi har väldigt många liknande intressen och är lika på många andra sätt. Vi åkte på småvägar och tittade på fina hus och vackra trädgårdar. Vi hade djupa samtal och drömde om framtiden. Vi kom också fram till att mina föräldrar gjorde ett väldigt bra val när dom valde att hon och hennes man skulle vara mina faddrar. Det är jag evigt tacksam för. Och sist men inte minst så sprang vi på Hasse Andersson i blomsteraffären. Det är inte alla som gör det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar