Rätt vuxen på rätt plats

 Jag vill börja med att tacka alla dom vuxna som ger av sig själva, av sin fritid och av sitt tålamod. Som gör sitt bästa för att finnas där för samhällets alla barn, inte bara sina egna.

Igår var det fotbollsträning för familjens avkommor. Båda två tränar för samma förening, på samma tid och på samma plats. Men i olika lag eftersom dom inte är lika gamla. Lagen är åldersindelade eftersom.. ja jag vet inte egentligen men antar för att det till viss del alltid har varit så men troligtvis för att det säkert finns bestämmelser kring hur det får vara kring matcher osv. 

I alla fall så kom dom hem från träningen ungefär samtidigt. Den ena var stolt som en tupp och så nöjd. Den andra med hängande huvud och ett sargat självförtroende.

Efter samtal med dom både fick jag reda på följande:

Barn nummer ett blev kallad till tränarna efter träningen. Han blev genast orolig och frågade sig vad han hade gjort för fel. Men icke, han fick beröm och lovord. Han jobbar hårt med sitt självförtroende och har inte alltid så lätt för att hitta sin plats. Men berömmet fick honom att växa två meter och hans självförtroende fick sig en ordentlig boost. Han fick höra att han är bra och fick klart och tydligt för sig vad han behöver göra för att växa ytterligare.

Barn nummer två fick istället höra att "Du kommer bli bänkad hela matchen om du inte gör bättre". Stor hammare, rakt på huvudet och barnet åker rätt ner i skorna. Detta barnet kom hem från skolan med ett toppen provresultat och var så stolt över sig själv. På eftermiddagen följde han med mig till skogen för att cykla i terrängen och ramlade inte en enda gång (förra gången föll han som en fura var femte meter). Även detta gjorde att han gick till träningen med stort självförtroende och kände sig väldigt tillfreds med sig själv. En liten mening från en vuxen raserade allt det. Hans andra vinster under dagen fanns inte längre och det enda som ringde i hans huvud var nederlaget.

Jag hade önskat att detta inlägget bara hade kunnat handla om barn nummer ett. Att det bara hade handlat om hur vuxna kan vara förebilder och få barn att växa. Hur rätt vuxen på rätt plats kan göra skillnad i ett barns liv. Jag vet att tränarna som barn nummer ett har, har haft stor positiv inverkan på flera av spelarna i sitt lag. Jag vet att flera av barnen har vuxit och fått stöttning och hjälp med att hitta sin plats. Att självförtroenden har vuxit och att fotbollen får barnen att må bättre. Men jag vet också att det bara krävs en felriktad kommentar för att allt det ska raseras och lusten för något man älskar ska försvinna.

Det är inget lätt jobb dom har, det sticker jag absolut inte under stolen med. Jag har all respekt för att tränarna frivilligt lägger ner massor med tid och energi för att finnas där för andras barn. Men oavsett om du arbetar med barn eller om det är på frivillig basis så krävs det massor med självinsikt och självransakan. Man måste fråga sig själv om man är på rätt spår och om man gör rätt val. Man måste bära på lite tvivel. Att bära på tvivel är ingen lätt match men när man är en vuxen som möter barn krävs det alltid lite tvivel. Frågan om man som vuxen gjorde rätt, sa rätt, visade rätt, måste alltid finnas där. Tvivlet som gör att den vuxna kan göra lite bättre, lite mer, lite tydligare måste alltid finnas där. För om det inte finns kommer det resultera i att mötet med barnet misslyckas och det är alltid den vuxnes fel. 

Återigen, tack till alla er som väljer att arbeta med barn, som väljer att ställa upp frivilligt och som väljer att se fast att du inte har någon skyldighet. Tack även till er som gör ert bästa, som ställer upp och som finns där, även om ni inte räcker ända fram. Men till er vill jag verkligen be att rannsaka er själva. Tänd den lilla gnistan av tvivel som kommer göra att ni presterar ännu bättre. Att ni kan bemöta barnen ännu bättre och att ni kan få barnen att växa. Det arbetet är inte lätt. Det är svårt som fasen och det krävs mod. Mod att rannsaka sig själv och mod att be om hjälp och stöttning från andra. För om hjälp finns, om det finns andra runt som kan komma med goda råd och pepp, så ta emot den hjälpen. Om inte för barnens skull, så gör det för din egen. Du kommer inte bara att växa som ledare, tränare, lärare eller pedagog. Du kommer att växa som människa.