Jag är så evinnerligt trött på att inte ha min "vanliga" energi. Jag vill kunna leva och verkligen leva. Jag vill kunna jobba och göra allt annat i vardagen, utan att bli helt dränerad både känslomässigt och kroppsligt. Jag känner att det går på rätt håll. Jag blir piggare, jag orkar mer, men det är inte i närheten hur jag önskar att det var. Men jag försöker göra allt jag kan för att det ska bli bättre och för att orka mer.
Igår var jag hos en holistisk medicinman. Vi pratade lite och sen fick jag lägga mig på en brits. Han fixade min arm, där jag har en nerv i kläm i axeln och sen kollade han vad som felar i min kropp. Jag fick med mig örtmedicin hem som jag ska ta tre gånger om dagen. Det är droppar som tas med vatten, och det smakar fullständigt vidrigt. Det är så äckligt så jag vill kräkas, men jag vill bli bra mer så det är bara att göra. Men varje gång jag tar det får det mig att tänka att skiten är något som djävulen har kokat ihop, i ren skadeglädje. Troligtvis hade det inte behövt smaka så vidrigt, någon elak jävel har sett till att det gör det bara för att plåga andra. Jag ska i alla fall också testa att utesluta gluten, då han kunde se en överkänslighet mot det. Vilket kommer vara betydligt enklare än att få i mig djävulsbrygden. Måns har celiaki och vi äter till stor del glutenfritt redan. Måns är dessutom glad över att vi numera kan dela mat och han har fått sig en bundsförvant.
Jag ska på återbesök i september och då får vi se hur det hela har utvecklats. Jag hoppas inte att djävulsbrygden har tagit dö på mig innan dess..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar