Det blev inte ett inlägg om dagen, men nästan. Men det blev i alla fall 30 inlägg, som alla handlade om mig. För mig har det varit en del i läkningsprocessen. Jag önskar att jag hade kunnat säga att det läkte mig helt. Att jag nu är återställd och huvudet fungerar bättre än någonsin. Att kroppen är utvilad och redo för nya äventyr. Så är det inte riktigt. Men det har hjälpt en bit på vägen och det är jag så tacksam för.
Undertiden som jag skrivit har det gång på gång slagit mig att det har låtit gnälligt och mörkt. Jag är egentligen en ganska positiv människa, som försöker se det bästa i allt och det har tagit emot lite att orden ofta varit mörka. Men det är dom orden som har behövt att komma ut och då är det så det får vara. Nu är i alla fall listan färdigskriven och jag får se hur mycket mer det kommer bli. Jag vill gärna fortsätta skriva, men jag har också lärt mig att försöka tvinga mig själv till något gör bara att jag tar tre steg bakåt.
Idag är det måndag och en ny vecka. Sista veckan i juni tror jag. Dagarna och veckorna flyter ihop i vanliga fall och nu när barnen har sommarlov och inga aktiviteter, flyter dagarna ännu mer ihop. Så här ett par veckor in på sommarlovet har dessutom barnen redan lyckas med att vända på dygnet. Jag kämpar med att försöka hålla i lite rutiner i alla fall men det är svårt och jag pendlar mellan att skita i allt och att bli nitisk.
Nu ska jag hälla i mig en tredje kopp kaffe och försöka bända upp barnen ur sängarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar