Just nu längtar barnen till sommarlovet. Det gör jag också. Att slippa ställa klockan på morgonen tar bort en stor oro för mig. Gemensamt längtar vi tills renoveringen av ovanvåningen blir färdig. I normala fall skulle det mesta av min lediga tid gå åt till att bygga, måla och fixa där. Nu har jag knappt gjort någonting. Dom få gånger som lusten fallit på har jag dragit ner lite ytskikt från väggarna men orken tryter och det blir inte mycket gjort när jag väl är igång. Och då försvinner också lusten till att göra.
Byggarna har haft andra jobb i mellan och vi väntar på att dom ska komma tillbaka och göra kuporna på södersidan också. Och byta några fönster, byta gavlarna, fixa taket och byta pannor och isolera. Sen skulle jag nog kunna ge min ena arm för att dom gör färdigt resten också. Fast att det är egentligen sådant som jag egentligen gillar att göra. Bygga väggar, komma på kluriga lösningar, måla och tapetsera. Just nu kan jag inte se mig själv göra något av det. Inte i dag i alla fall, men kanske i morgon. Kanske när dom är klara med allt det stora. Jag längtar lika mycket efter min ork som barnen längtar efter sommarlovet. Dom har bara några ynka dagar kvar i skolan, hur många dagar i vacuum har jag kvar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar