Road trippen till Blekinge tillsammans med brorsan gick bra. Vi slogs inte och jag kastade inte ut honom. Fast att jag hotade med det en gång när han hade ljudet på, på telefonen medan han hittade på någon video. Då hotade han med att han skulle skvallra för mamma. Han fick åka med resten av biten, och han stängde av ljudet. Vi kom på att vi inte bott tillsammans (på riktigt) sen vi var 14 och 16 och vi båda gillar salt lakrits, som jag hade med som färdkost och som han sen åt upp.
Fram kom vi i alla fall och ingen behövde skvallra om något för mamma. Barnen var glada över att vi kom och föräldrarna bjöd på trerättersmiddag. Sen spelade vi spel, jag vann. Oavsett om brorsan säger att det blev lika mellan oss. Jag fick flest rätt först och därmed vann jag. Och ja, jag gjorde både min segerdans och min segersång. Sen tog min energi tvärslut och jag hittade en soffa att försvinna i.
Idag fick vi sällskap hem i bilen av V. Han kände sig hängig och ville hem. Vilket var helt okej, såklart. Det var trevligt med en snabbvisit men det tar på energin. Soffan har varit min bästa vän sen vi kom hem i förmiddags och jag tror att jag nog kommer få stanna här resten av dagen också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar