Förut hade jag en chef som ofta sa att människan tänker oftast negativt för att det är lättare. Det kräver inte lika mycket energi som att tänka positivt. Jag har ingen aning om det är sant eller inte, men jag tror ändå att det ligger något i det. Det är lättare att fälla än att fria. Det är lättare att tänka det går åt helvete än att det löser sig. Men jag har sedan dess tänkt mycket på det och verkligen försökt att tänka positivt främst. Speciellt på jobbet. Jag försökte att hellre fria än fälla och försökte tänka att det kommer lösa sig. Jag försöker tänka så även nu, när jag inte jobbar. Jag försöker tänka att vad som än kommer för mig eller oss som familj, så löser det sig. Jag försöker tänka tacksamhet före skuld och inte låta mörkret dra ner mig. Hellre fria än fälla.
Men ofta så gnager det ändå. Det där jäkla mörkret. Och ibland tror jag att det är bättre att pysa ut det lite än att bara trycka undan det. Så att man sen kan se till att det löser sig.
Jag har en jävla nerv i kläm i min axel och det stör mig så mycket. Jag kan inte röra mig som jag vill och det värker i armen. Att försöka slipa spackel i taket med en axel som är paj är inte speciellt lätt och det syntes hur jäkla dåligt det blev när jag hade målat en gång. Men jag är glad över att jag har kunnat måla en gång. Jag är glad att arbetet går framåt, om än betydligt långsammare än jag hade hoppats på. Nu får jag prova mig fram och se hur jag kan lösa det. För det går säkert även om det kommer ta en evinnerlig tid.
Min axel stör mig när jag ska sova, som om det inte redan är svårt att försöka somna. Men jag har tagit kontakt med min medicinman och hoppas på att han kan hjälpa mig igen. Kan han inte det, får jag ta kontakt med min läkare. Det är störigt som satan och jag blir stressad av att ha något som jag måste göra, men det löser sig. Och nu kan jag lyssna på ljudbok igen och då är det lättare att somna. Tack o lov.
Det regnar in genom vår nya kupa. Men vilken tur att jag har massor med nya spannar, nu får jag användning för dom, och snickaren har sagt att han ska komma och fixa det. Jäkla skit att det regnar in, men det har åtminstone inte läkt ner i köket. Och tack o lov att vi inte isolerat o satt innertak där ännu, då hade det blivit ännu krångligare. Jag har spannar som fångar upp vattnet och snickaren kommer, det löser sig.
Jag ser framför mig hur Måns rum kommer bli när det är klart. Det kommer bli så fint. Jag ska betsa bjälkarna och fönsterbrädorna så dom matchar golvet som vi ska ha. Jag var och köpte bets, och meddelade att jag ville ha dom mörka och att dom skulle se gammaldags ut. Köpte den mörkaste betsen för på provet i affären såg det rätt ut. När jag nu har provat att betsa på bjälken var det katastrof. Färgen var helsvart utan minste tendens till brun. Skit också! Men vilken tur att jag bar provade på en liten bit. Och vilken tur att jag har fått låna en slipmaskin av brorsan, det gick ju att slipa bort. Och idag har Colorama öppet igen, så jag kan köpa en annan färg. Jag kommer säkert få nytta av den svarta någon gång ändå. Det löser sig.
Idag har jag digitalt möte med arbetsförmedlingen. Pallar inte ha ett jäkla möte. Pallar inte prata med någon. Pallar inte ha en tid att passa. Och med tanke på att vi inte har någon plats att gå undan på i huset så får jag tvinga barnen att stänga in sig i källaren, eller så får jag köra hemifrån. Pallar inte. Känns som en maraton. Men så tacksam över att arbetsförmedlingen hjälper mig. Att dom ser till att fixa så att det blir så bra som möjligt för mig. Jag ser ju fram emot att börja arbetsträna, och detta är ett steg i rätt riktning. Mötet varar nog inte så länge och det är skönt när det är gjort. Men det är jobbigt. Riktigt jäkla jobbigt. Men det löser sig.
Nä, jag säger som Sally "det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke. Det löser sig. Hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar