Dag 3 - Mina föräldrar

 Mina föräldrar är två otroligt omaka personer men som ändå passar ihop helt perfekt. Dom träffades när dom var 17 och 18 år när pappa jobbade på granngården till mammas mormor och morfar. Dom fick gemensamma vänner och en sak ledde till en annan. Deras vänner då, är fortfarande deras vänner nu och dom umgås fortfarande med flertalet av dom. Mamma utbildade sig till förskollärare och har sedan jobbat sig upp till verksamhetschef för alla förskolor i kommunen. Pappa är fixarnas fixare och driver eget företag som i grunden är en VVs-firma men den har utvecklas till en firma som utför det mesta inom hantverk. Dom har också drivit en gårdsbutik tillsammans med en annan familj. Den har nu min bror tagit över. När jag växte upp drev dom också ett mindre lantbruk med köttdjur på gården där jag växte upp. Vilket också är min pappas föräldrahem.

Som ni förstår är dom två väldigt drivna personer som har jobbat mer än dom flesta andra och som fortfarande jobbar mycket trotts att dom är i pensionsålder, och dom gillar verkligen det fortfarande. Men i takt med att dom blev äldre tog dom också sig mer tid till att göra sådant som dom gillar. Dom reser mycket och gillar att utforska nya platser tillsammans och dom har blivit bra på att ta tillvara på vardagen och hittar på små saker tillsammans som att köpa med sig pizza och köra upp till Kopparhatten för picknick eller basta tillsammans på fredagskvällarna. 

Dom har många människor runt sig och många vänner som dom umgås ofta tillsammans med. Vi bor i en liten by och dom som inte känner min pappa, dom känner min mamma. Det var inget som jag uppskattade under uppväxten, men nu känns det okej.

Vi har kanske inte alltid haft den enklaste relationen och kanske inte alltid förstått varandra. Jag antar att jag var barnet som dom fick för sina synders skull ;) Men det finns mycket som jag är tacksam för. Jag är tacksam för uppväxten på landet, fast att jag hatade det då. Jag är tacksam för all hjälp jag o min familj har fått och fortfarande får. Jag är tacksam för att dom tog med oss på skidsemester och för att vi fick tälta i trädgården. Tacksam för att jag fick börja på alla aktiviteter som jag önskade när jag växte upp och tacksam för allt dom lärt mig. Framför allt är jag tacksam för att dom är världens bästa mormor och morfar till mina barn. Dom ger dom massor med tid och tar med dom på äventyr. Dom lär barnen att laga både mat och motorer. Dom får följa med Moffe på jobb och åka pulka med mormor. Dom får ta del av det bästa från min uppväxt på ett underbart vis och det är jag så tacksam för. 

Under min sjukskrivning har dom varit otroligt stöttande och när jag har behövt lugn har Ankarlöv varit min tillflyktsort. Jag tror att jag har behövt söka mig tillbaka till mina rötter för att förstå mig själv idag. Men jag har också behövt söka mig till naturen, öppna vidder och magiskt skog. Att få fixa med något litet tillsammans med pappa eller gå på promenader med mamma har hjälpt och så mycket tid som vi har tillbringat tillsammans under det senaste året tror jag aldrig att vi har gjort, inte ens när jag bodde hemma. Och jag är väldigt tacksam för det också.

Så mamma och pappa, puss och tack!