Hela förmiddagen gick jag på helspänn.. försökte hålla mig sysselsatt men fick inget gjort. Hade hjärtklappning och oro. Vid 12 gick jag en runda med G. Mötte en bekant på vägen och vi började prata lite när hon erbjöd deras soptunna till min bajspåse.
Vi kom in på sjukskrivning och hon berättade om sin syster som också varit sjukskriven. Precis där och då var det precis det som jag behövde. Någon att ventilera lite med innan jag skulle på mötet. Tidigare hade jag skrivit ett sms till en kompis, men skickade aldrig det. ´Karin´ sa ifrån att jag skulle skärpa mig, inte lägga över min skit på någon annan. Så jäkla dumt.. men det blev ju bra ändå.
Jag överlevde mötet och är så tacksam för dom proffsiga och fantastiska människorna som möter mig på min väg genom detta. Vi pratade om mål. Jag sa att det enda jag vill är att bli bra. Må bra. Leva bra. Jag vill jobba och jag vill leva livet. Det känns tryggt att inte bara ha mina nära att luta mig mot, utan också personer vars arbetsuppgifter är att hjälpa till. Jag behöver inte ens be om hjälp, den bara finns och jag får den.
´Karin´ kan vråla bäst hon vill, jag får hjälp och hon kan inte göra något åt det.
om du tagit fan i båten, får du ro han i hamn
eller så dränker du honom och så är problemet ur vägen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar