Det finns myket om jag saknar. Personer, platser, saker.. men det första som ploppade upp när jag skrev rubriken var vardag. Just nu saknar jag att ha en "normal" vardag. Eller så är det kanske en mer längtan till ett mer "normalt" läge än det jag är i nu.
Jag kan sakna att köra runt planlöst i flera timmar och lyssna på musik och skråla som om ingen kunde höra. Ibland kan jag sakna känslan av ett dansgolv fyllt med folk och en riktigt bra låt. Att ragla hem, lullig, glad och bekymmersfri efter en riktigt rolig utekväll. Ibland saknar jag att vara yngre, ett barn och slippa alla ansvarsområden som kommer med vuxenlivet. Jag kan sakna tiden när jag var föräldraledig med barnen, och tiden när dom sen gick på förskolan.
Men det jag saknar mest. Det jag saknar varje dag. Det är min mormor. Jag saknar henne så att det ibland gör ont i själen. Jag saknar våra samtal, jag saknar när vi pratade om trädgård, matlagning, bakning och allt annat mellan himmel och jord. Jag saknar hennes berättelser om hur det var när hon var liten. Om hur det var att växa upp på hennes tid. Jag saknar hennes mat, att gå runt i hennes hus och i hennes trädgård och drömma mig bort. Jag älskade hennes hus. Jag saknar att kunna berätta för henne om vad vi gör. Om vad barnen gör och vad jag har för planer i trädgården. Jag saknar hur hon tog emot oss i dörren, alltid glad, varm och med det störta välkomnandet. Jag saknar när jag var liten och tillbringade loven hos henne. Vi pysslade, sydde, fixade och donade. Åkte och handlade och jag fick följa med henne när hon höll i sykurser. Ingenting i livet är detsamma längre. Hon fattas varje dag och jag saknar henne ofantligt mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar