29 - Mina ambitioner

 Jag kollade upp vad som är synonymer till ambitioner; 

1. framåtanda, målmedvetenhet, flit, nit, driftighet, företagsamhet, vilja, energi, motivation, ärelystnad, pliktkänsla; strävan, mål, inriktning, föresats, anspråk

Det första som slog mig när jag kollade upp listan var att jag alltid har varit full av ambition. Jag har alltid velat lite mer, lite bättre. Men jag har alltid varit frågande till vad det skulle vara. Jag har aldrig haft ett stort mål i sikte. Har något kommit inför mig har jag gett allt och sett till att klara det med bravur. Men jag har nog egentligen aldrig valt själv, det har bara blivit så och jag har fallit in i ledet som erbjöds mig. Brorsan bestämde sig när han var 12 för vad han skulle jobba med och det var det enda som han såg. Han hade sitt mål klart och tydligt framför sig och ingenting fick hindra honom på hans färd mot att fullfölja det. Och han klarade det.

Jag däremot ville massor och ingenting. Jag visste vilken känsla som jag ville uppnå men jag kunde inte sätta ord på den och jag visste inte hur jag skulle uppnå att känna det. Och det gör jag fortfarande inte. Medan brorsan hade en specifik sak som var hans mål, har jag aldrig kunnat ställa in mig på enbart en sak. Jag har alltid varit mycket mer förgrenad än enbart en rak väg. Ständigt rädd för att missa något om jag valde en riktning. Jag beundrar brorsan för att han vågade rikta in sig. Jag beundrar honom ännu mer när han valde om, och valde en annan väg. Efter alla års slit, hoppade han av vägen han kämpat för och valde en annan.

Vi har absolut samma framåtanda, målmedvetenhet, flit och driftighet. Det är en av få saker som är lika med oss. Där är vi helst samstämda. Men medan han vet precis vad han ska välja och kör på det, så står jag med beslutsångest och velighet och med rädsla för att misslyckas. Egentligen är vi nog väldigt lika alla i vår familj där. Mamma o pappa är också fyllda av driv och motivation. Men på väldigt olika sätt. Mamma o brorsan är nog dom som är mest lika. Dom har ett mål framför sig och gasar på tills det är uppnått. Pappa o jag är mer annorlunda från dom, genom att vi är mer breda och med många fler olika intressen. Jag är nog mest lik pappa där. Men vi har också något väldigt väsentligt som skiljer oss åt. Han har inte ett uns av beslutsångest eller rädsla för att misslyckas. Han bara kör på, skulle det bli fel så är det bara att fixa det och sen är han nöjd och glad när målet är uppfyllt. Jag är helt tvärt om, jag velar under hela tiden och när jag väl är färdig med något fortsätter rädslan att gnaga i mig, kunde jag gjort lite bättre? Kunde resultatet blivit annorlunda, och vad skulle det betyda då? 

Så ja jag är fylld av ambitioner. Jag vill massor. Men jag har också en hel drös av hjärnspöken som sätter käppar i hjulet för mig. Men jag jobbar på att minska deras gapande så jag kan få utlopp för mina ambitioner och få uppleva allt det som jag drömde om när jag växte upp. Min största ambition just nu är att göra aktiva val och inte bara fall in i det som erbjuds. Jag måste lära mig att lita på min magkänsla och förstå att den är bra nog. Sluta vela, sluta noja och sluta vara rädd!