Vi var inställda på att fira själva. Men så blev det inte. Vi blev bortbjudna och det kändes riktigt bra. Det var till personer som jag är väldigt trygg och avslappnad med och som har full förståelse för om jag behöver gå undan ett tag.
Vi packade in oss i bilen och for i väg. Och plötsligt var det mitt i natten o dags att åka hem. Vi hade en fantastisk dag. Barnen lekte, badade i havet och hade det jätte roligt tillsammans med sina kompisar. Vi tog dagen som den kom, inga krav, inga måsten. God mat och bara glädje. I går var vi slitna och jag tog två tupplurar under dagen, men det var det värt. Så värt.
Eftersom det renoveras på vår ovanvåning där vi vanligtvis har vårt sovrum och alla våra kläder, har vi fått packa ner mycket och köra hem i till mina föräldrar. Och jag kände inte alls för att leta reda på något. Det kändes som att bestiga ett berg. Däremot blev jag jätte sugen på att sy efter inlägget där jag skrev om mormor. Det kändes inte alls som att bestiga ett berg. Beslutade mig för att sy en klänning, men tyget räckte inte till så som jag ville ha det. Så jag letade igenom tyglagret och hittade ett annat och så fick det bli en kjol av det. Varje gång jag kan sy något av mormors gamla lager av tyger känns det så himla fint, och hon känns nära mig då. Det är också skönt att kunna sätta på sig hörlurar och lyssna på en ljudbok och gå helt in i det jag gör, och det syns ett resultat snabbt. Det läker, så kanske att jag får ta o sy lite mer snart.
Kommande vecka ska snickarna vara här hela veckan och antagligen kommer det tas stora kliv framåt. Måns rum är i fokus och det är det som ska göras färdigt först, så han kan flytta upp o barnen kan få sina egna rum. Fast jag tror nog att dom kommer att sakna varandra lite grann ändå.
(Här hade jag gärna lagt in bilder på både renovering och nämnda kjol, men jag får inte rätt på det och jag pallar inte göra något åt det)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar