Att gå upp i limningen

 En ny morgonen, en ny morgon att väcka barnen på. Min klocka var ställd, klockan 6 började den att ringa. klockan 7:05 vaknade jag och då började kampen. Kampen om att få upp barnen utan varsin deras eller min morgon blir förstörd. Och det är inte lätt ska ni veta. Slutar alltid med att någon av oss surnar till.

I mitt andra väcknings försök av en avkomma provade jag att ringa till dennes telefon. Jag orkade helt enkelt inte ta mig nerför trappan igen. När samma avkomma inte vaknat och/eller inte svarat kände jag hur det började pysa inom mig och jag tänkte för mig själv; Nu går jag snart upp i limningen. Och då slog det mig vad det uttrycket egentligen betyder. Alltså, jag vet ju vad det betyder. Jag har använt det miljontals gånger, att gå upp i limningen = raseriutbrott, man blir så arg eller frustrerad så tålamodet tar slut, topplocket går.. ja ni fattar. 

Jag vet vad det betyder. Men jag vet inte om det var för att hjärnan var seg och därför sa jag det extra långsamt i huvudet och då hörde jag det, eller något. Jag vet inte, men jag vet att idag var dagen när jag verkligen hörde. Att gå upp i limningen betyder inte att man bara exploderar, det betyder ju det som det verkligen är; GÅ UPP I LIMNINGEN. Ledtråd: LIMNINGEN. Lim. KLISTER! Ordspråket menar ju att man SPRICKER. En är ihop limmad och blir så förbannad så limningen, alltså klistret spricker.

Jag har aldrig hört innan eller fattat att det bokstavligen är lim det handlar om. Jag har bara tänkt att det är ett svävande uttryck för att beskriva hur någon/något blir riktigt jävla förbannad och exploderar av ilska, typ.  Och det är det ju på sätt och vis också. Men det är också KLISTER inblandat i det hela.

Tack vare denna lilla uppenbarelse, så slutade min morgon ganska bra ändå. Jag gick aldrig sönder av ilska för min hjärna hittade något annat att fundera på istället. Kul.